I Lund, 83 lägenheter av 41.000.
|
Programarbete för ett kollektiv (motsv)
Riktat till er som vill ha ett. Ordet ”Kollektiv” har med tiden misstänkliggjorts som uttryck, man söker alternativ som ’gemensam…’, men det är inte lätt att hitta rätt. Men innebörden är densamma. På Slottet var vi ett 20-tal hushåll som diskuterade oss fram till våra principer. Dessa skulle sedan ’förvandlas’ till ett hus. Samma gäller er som vill. Ni går in i en process som kan sammanfattas med:
Visionens framväxt. Först: Hur blir man flera, blir man många? Det allra svåraste: att hitta varandra, själsfränder med likartade drömmar/visioner/föreställningar om ett bättre sätt att bo. Hitta varandra. Komma samman. Börja jobba. Väl tillsammans, ta tid att diskutera era egna drömmar innan ni går till litteratur och exempel så att ni läser/tolkar utifrån er själva. Viktigt!
Sedan kan ni söka beskrivningar, litteratur om kollektivboende, kollektivhusens hemsidor – se www.kollektivhus.nu
Basen i era ambitioner är säkerligen
Det krävs långsiktigt tänkande. Man bosätter sig ju inte för några månader, något år. Tiden går. Familjen och grannarna blir äldre, behoven ändras … Skall huset fungera måste alla vara med, arbetsgemenskapen vara hållbar. Ni måste skapa regler att hålla sig till i huset. Innan inflyttning! Sedan är det svårt. Då har alla redan sitt boende, då är det tungt att ångra sig och flytta. Enkla regler, hållbara. På Slottet har vi tre krav för att ö h t få bo i huset. De var vi överens om från början. Nu accepterat före inflyttning. Av alla, även tillfälligt boende. Att laga mat åt dem som vill ha middag (ej obligatoriskt att äta) Sköta huset i städgrupper och städdagar (vår&höst) Månatliga träffar för att hantera det praktiska och ’rensa luften’
Hur många? Viktig fråga. Ju fler man är, ju tyngre blir organiserandet av verksamheterna. Det blir många arbetsgrupper. Många att laga mat åt. Risken att man inte orkar med sina ambitioner ökar. I Lunds fyra hus är vi relativt få, 16 -27 lägenheter. Enklare, jobben flyter på lite av sig självt. Riskerna här är att man är sårbar. Faller för många ifrån av någon anledning så orkar man inte med åtagandena.
Kollektivet som arkitekt är intressant. Hur organisera själva huset på bästa sätt? Ett nytt hus eller ombyggnad av befintligt. Ett gammalt tegelhus från 40-, 50-tal kan vara tryggt i konstruktionen och kanske bjuda på en själ. Ett nytt kan organiseras optimalt. Skulle kunna.
Kostnaderna är ett problem. För att ha råd med de gemensamma ytorna (byggaren som tänker att huset skall stå i 100 år och vara lönsamt och notoriskt ifrågasätter hållbarheten i ert projekt), måste annat bort. Finns inget annat alternativ än från era lägenheter.
Huset kan också göras flexibelt med extra rum som kan läggas till en lägenhet en period med större ytbehov. Några sådana kan delas av husets alla lägenheter. När ni inledningsvis agerar arkitekt är det viktigt att organisera huset så att man rör sig förbi de gemensamma ytorna så mycket och ofta som möjligt. Att i praktisk handling känna delaktigheten (även utan jobb). Det är en tänkvärd poäng att, när man kommer hem, kunna enkelt se in i det gemensamma för att se vilka som är där. Att öppna sluten dörr och gå in i ett rum och sedan vända och gå ut igen. Vad ger det för budskap till dem som är där – undermedvetet kanske, men ändå. Kök, matsal m m bör ligga vid entrén. Nej, måste.
Här en hållbar tidig strukturskiss till ett hus i Lund som blev byggt så.
I det här huset bor ingen avskilt, långt bort. Se space syntax under boende&vardagsliv
Ert hus är och byggs naturligtvis miljömässigt hållbart, långsiktigt.
Kollektivet som förvaltare. Att sköta huset som del i arbetsgemenskapen. Städa, reparera, underhålla. Men det är också att vårda verksamheten, relationerna – själva idén! Med ett oerhört mervärde i att också ha grannar man känner väl.
I ett litet hus är det uppenbart. I ett större är det kanske lättare ’att glömma’.
Liveti ett kollektiv. Om det får heta så. Annat namn? Innebörden densamma, som sagt. Livet i kollektivet utvecklas, tiden går. Det visar sig att förarbetenas diskussioner om organisation och regler varit överdrivna. Om ni är ett mindre hus är ni inte fler än att behov och ansvar är uppenbart. Spontan samverkan när det behövs. Ni är inte fler än att man kan klara hela matlagningen på två (eller t o m en) – inget organisationsbehov! Blott: vi lagar, vilka äter? När någon flyttar in i huset tar det naturligtvis tid att känna av allt det outtalade. Det tar tid, men det går. Man kliver in i konsensus, påverkar det kanske t o m. Och åren går. |
|
Lennart Nord arkitekt SAR MSA |