Jag bidrog i en rapport med synpunkter
|
Den robusta staden/boendet Jag väljer att fokusera uthållighet (sustainable developement), tidens mantra, genom att konkretisera konsekvenser. Vår förmåga att uthärda drastiska förändringar i levnadsvillkoren. Vad skulle hända i våra städer om katastrofer slår till. Sådan oro ligger kanske inte nära till hands just nu, men den har funnits där och växer kanske fram igen. Översvämningar är väl mest konkret. Ras.
Vad händer om de övergripande systemen slås ut, storskaligt: Behövs en så total katastrof för att vi skall vara ställda? Frågan ställdes av en myndighet vi hade, överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, som ”arbetade för ett robust och säkert samhälle som kan stå emot och hantera svåra påfrestningar och kriser…”. från 2009 ersatt av MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap), vars ”uppgift är att utveckla och stödja samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser.” (notera definitionsändringen) Vårt samhälle är oerhört sårbart. På alla sätt. Allt datoriserat. Teknik i vidsträckta system. Försörjningsindustrin hårt rationaliserad, centraliserad, med storskaliga system med långa transporter. Råvara fraktas långt bort med bearbetad produkt i retur. ÖCB konstaterade att samhällets struktur med bland annat stort bilberoende och hög energiförbrukning medför att det är svårt att åtgärda många av problemen. Staden har ingen egen försörjningskapacitet. Ju tätare ju mindre. Första världskrigets potatisodlingar på parkernas gräsytor förefaller inte vara möjligt längre … vilka kan odla? Hinner man?
Å andra sidan |
|
Lennart Nord arkitekt SARMSA |
|